Helgen

Helgen blev mer en avslappningshelg an en partyhelg. Lordagen borjade vi med att aka ner till hamnen i Santa barbara och ata en mamsig bananasplit. Santa Barbara ar sa jakla fint med bergen bakom och havet framfor dig. Jag tog lite bilder som jag inte hann ladda upp igar innan jag lamnade LA sa det far bli senare. Men sb ar iallafall mitt nya dromstalle att bo pa, verkligen paradis. Efter stranden sa shoppade vi lite vodka med tillbehor, for att sen aka hem och ha en BBQ . Sondagen borjade med att vi akte ut till en jattefin dal och halse pa deras hastar lite. Nar jag var liten sa var allt jag ville ha en hast. Nu ar det tio ar sedan jag red senast men jag vill fortfarande ha en hast, maste flytta hit och fixa en sen. Efter hastapalle besoket sa akte vi tillbaka och at lite brunch. Tanken var sen att vi skulle aka till Neverland och ta lite kort utanfor, eftersom det ligger i SB, for att sen aka till ett bikerstalle och ata lite lunch och ta nagra drinkar. Problemet var att tjejen som passade Mia och Chads hund ringde och berattade att hunden inte hade varit ute pa hela morgonen eftersom Oreo hade vagrat ga nerfor trappan, vilket denna hund alltid gor tills man har skallt och dragit en stund. Men eftersom tjejen akte hem och lamnade  en kissnodig hund i LA sa fick vi strunta i var roliga planer och istallet packa in oss i bilen och aka hem. Det blev italiensk restaurang och glass pa kvallen i burbank istallet eftersom helgen var till for att fira men fodelsedag utan att det riktigt blev av innan. Helgen var valdigt upp och ner. Stressen over jobb och skola finns dar hela tiden, trots den fina omgivingen.
Nu till den trakiga starten pa veckan. Min pojkvan ringde fran Sverige imorse och berattade att vi bara var reserver till utbildningarna vi har sokt in pa...planen var att vi skulle ga dessa utbildningar for att sen kunna flytta hit och kampa for en karriar men nu foll allt.  Med tanke pa hur mycket jag, min pojkvan , Mia och Chad kampar for att na vara mal utan resultat sa kanns det som att det kanske ar dags att ge upp och inse att var lott livet innebar att vara menlosa och inte gora nagot utav det. Hur mycket ska man kampa innan det ar dags att inse sanningen och noja sig  med ett liv man egentligen inte vill ha?
Dags att vara nanny igen. Puss

//  Linda

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0